Orenuken har en välutvecklad känsel och kan känna när minsta lilla mygga landar på dess hud. Men samtidigt tål de hårda slag, och till skillnad från andra djur så kan de tycka klappar är behagliga. Orenukens känsel är som mest utvecklad runt mulen, som de i regel alltid använder när de undersöker föremål och hälsar. De gillar att undersöka saker med de rörliga läpparna och putta på dom.
Orenukens lukt och smaksinne är mycket välutvecklat och skarpt. En orenuk kan känna en lukt på flera meters håll utan problem. Ibland brukar de också flema för att känna lukten ännu bättre. Smaken är också den mycket välutvecklad, och den är kopplad till luktsinnet så orenuken behöver bara lukta på något för att veta hur det smakar. Men trots det goda smaksinnet är orenuker sällan särskilt kräsna på maten. Orenuker används ofta till att spåra upp saker just för att de har så bra luktsinne.
Orenukens öron är stora och hörseln är bland världens skarpaste. De kan höra ljud på flera kilometers avstånd. Men trots det är deras hörsel inte särskilt känslig, de tål höga ljud, därav att t ex stadsorenuker inte blir döva av att gå på disco. Deras öron är nämligen speciellt konstruerade så att de kan reglera ljudnivån, och de gör de utan att behöva tänka på det.
Orenukens ögon är mycket stora och synen är till och med skarpare än en örns. Den skarpa synen kan upptäcka små små detaljer som vi aldrig skulle äns drömma om att få syn på. Synen är speciellt bra till orenuker som jagar från luften, antagligen därav dom fick den. Ögonen är också de mycket speciella och unika, deras pupiller ser onaturligt stora ut ibland, men det beror på att orenuken har ett svart fält runt den riktiga pupillen. Detta svarta fält fungerar lite som solglasögon, och skyddar mot solens ljus. Om man tittar riktigt noga på en orenuks ögon kan man kanske ana den riktiga pupillen. De har också ett färgat fält runt det svarta fältet precis som människor.
Page Information
|
Wiki Information
|
Recent PBwiki Blog Posts |